Läste precis ett forum på familjeliv där denna frågan dök upp.
Blev förvånad över att var och varannan person skrev om AMNINGEN. Blir så besviken, varför var det aldrig någon som tryckte in i min hjärna hur jobbigt det kunde vara? Nä, inte ett ord.

Så är det någon gravid som läser min blogg så ska ni vara förberedda på att det kan vara tufft och kämpigt att lära sig att amma! Det är inte så enkelt som man tror i början att bara lägga bebisen vid bröstet. 

BB-sköterskorna kommer att visa er hur man lägger till rätt, för att Inte få sår. Men jag lovar nästan att ni kommer att få sår ändå och det kommer att göra djävulskt ont. Men det är värt det!!!!
Så börja INTE fundera på ersättning bara för att ni läser det här. För när man väl har kommit igång med amningen så är det ju hur enkelt som helst att bara "slänga fram" bröstet när man har en kanske skrikande bebis..
Och har man klarat av att föda barn så klarar man att amma också. Ett tips är att läsa om det! Om hur saker och ting är efter förlossningen.


Och så var det eftervärkarna. Trodde inte att dem skulle göra så ont heller. De kom endast när jag ammade (visste ej varför då) och en natt på BB fick jag be om en alvedon (!!!!!) för att det gjorde så ont.
Men det är också ett gott tecken på att magen drar ihop sig. Så det ska ni också veta är en bra enledning till att amma.

Sen så är det nog inget mer jag hade velat veta om. Förutom den enorma tröttheten jag hade det första veckorna efter, trots att vi fick sova nästan hela nätter bortsett från nattamningen.


Sen så pratar alla om omställningen det är att få barn. Fast jag har ärligt talat inte märkt av den!
Känns som att detta är det mest naturliga i världen, och det är ju så sant!
Är bara glad över att få ha med mitt lilla pyre överallt och känner mig inte ett dugg bunden :)