Idag har jag öppnat kuvertet där mina betyg låg i. Det tog mig bara 9 månader att göra det!
Har till och med haft ångest att öppna det skåpet där de låg i, och har jag sett kuvertet så har jag fort lagt något över.

Förstår egentligen inte vad jag har väntat på, jag visste ju hur dem såg ut?
Och jag vet vilka kurser jag struntade i. Samtidigt så blev jag inte så besviken som jag trodde att jag skulle bli på mig själv.
Jag är ju faktiskt godkänd i några kurser också, alltså är det inte ett helt onödigt arbete!
Så det känns faktiskt ganska skönt att jag bara behöver läsa några B kurser och sen kan jag söka in på den utbildning jag vill.

Jag är så glad för dem betyg jag har! Det kunde ju varit så att jag inte hade några alls.
Dessutom så KAN jag ju. B kurserna sabbade jag ju i slutet genom att inte lämna in uppgifter, vissa som jag till och med hade gjort och lagt ner arbete på!

Men som sagt så vet jag inte hur jag vill lägga upp mitt liv. Alla är på mig och vill att jag ska söka utbildning NU snarast. Men när ska jag då få tid att få ro i kroppen och slippa tänka på plugg som måste göras?
Alla sår i kroppen som uppstått när jag struntat i allt och varit besviken på mig själv, dem är kvar!!!
Och jag vill inte sabba en skolgång till.

Det jag skulle orka med är nog ett ämne i taget, kanske två. Och börja jobba.


Jag är så himla glad över att mitt liv blivit som det blivit, att jag födde min underbara son.
Det är min familj jag lever för, vad hade jag levt för om inte dem fanns?
Då hade jag fortfarande gått där tom och inte vetat någonting och haft dåligt samvete.


Men nu är jag så lycklig!!! Jag har precis allt jag någonsin velat ha och lite till!