Här har vi den stolta pappan <3

Som var med och tillät mig hålla honom hårt i handen!
Kan säga att det är något STORT att låta någon se en föda barn. Haha.


Och här har vi den stolta mamman <3


När vi fått vårt rum på BB EVA :)


Här inne tillbringade Wilhelm, Kristoffer och jag våra 2 första nätter tillsammans.
Väldigt litet rum men det var inte fel att få ha eget och att det fanns en extrasäng.






Och här är vårt resultat av 9 jobbiga månader <3
Här är vi inne på hans andra dygn.

Natten den 24/7 vaknade jag runt 02:00 av ljud utanför fönstret.
Kände att jag hade någon värk i magen som liknade mensvärk.
Gick på toa för att kissa och såg att jag hade något rosaliknande i trosan. Fick lite smått panik och skulle väcka Kristoffer som sov som en stock.
Men vi ringde bara förlossningen och de sa bara att det är helt normalt och det är tecken på att det börjar hända grejer.
Så vi gick och la oss igen. Och mensvärken fanns kvar och för skoj skull så började jag klocka värkarna. Och herregud de kom tätare och tätare!
Så vid 07:00 ungefär bestämde jag mig för att väcka Kristoffer igen och sa att vi får åka in och kolla det här.
Inne på förlossningen fick vi göra CTG där de såg att det var 3-7 minuter mellan värkarna.

Efter detta kollade dem om jag var öppen något och om tappen hade mjuknat. Det hade den men hade dessvärre inte öppnat mig.. Så de bad oss gå ut och gå i två timmar och sen komma tillbaka.
Vi gick bara en liten runda hemma hos mamma och pappa eftersom det gjorde så ont..

Åkte tillbaka till förlossningen vid 11:15 och gjorde en ny CTG kurva och kollade om jag var öppen..

Men det hade inte hänt något på den fronten så de tyckte att vi skulle åka hem igen eftersom att jag fortfarande var i latensfasen..

Fick med mig alvedoner och bricanyl som jag skulle ta senare på kvällen för att kunna sova, och att bricanylen skulle ta bort värkarna.

Bricanylen tog ut sin rätt. Jag blev skakig, fick hjärtklappning och den tog bort de regelbundna värkarna.

Så vi somnade om då vi gick in på vårat beräknade datum. 25 Juli.

Vaknade vid två den natten igen, och värkarna var tillbaka! Gick upp och kissade och såg att slemproppen hade gått.
Satte mig i duschen för att försöka få bort smärtan av värkarna.. Gick och lade mig igen och bad Kristoffer värma en vetekudde som jag kunde ha på ryggen.
Men klarade inte av smärtan länge till ändå så jag ringde in till förlossningen och sa "Nu vill inte jag vara hemma mer!! För det gör ONT".
Fick som svar att jag kunde komma in på en kontroll om jag ville men skulle förbereda mig på att få åka hem igen...


Ungefär 06:15 var vi inne på förlossningen igen och fick göra ny CTG kurva. Hade inte jätte regelbundna värkar men de skulle ta en titt om jag hade öppnat mig ändå.

Blev väldigt förvånad när de sa att jag var öppen 4-5 cm så jag började gråta och tänkte äntligen så händer det något!!
Eller förresten så grät jag nog hela tiden för oooj vad ont det gjorde att lägga sig på rygg under värkarna, när dem kollade mig..
Fick i alla fall lavemang så jag kunde gå på toa, duschade och fick på mig en patientsskjorta för att sedan ta mig gråtandes mot ett förlossningsrum.
Barnmorskan frågade om jag ville bada eftersom jag hade det som önskemål. Men nej det orkade jag inte, ville bara lägga mig ner igen och aldrig mer röra på mig.

Sen så gick det ganska fort tycker jag! Började med lustgasen eftersom jag inte hann med någon annan bedövning.
Bortsett från något som jag inte vet vad det var, minns bara att hon sade att det var som "insulinsprutor" i ryggen och hon hann att trycka in två stycken fort som satan innan jag fick ut "SLUUUTA".
Låg även och skrek och fick panik så fort barnmorskan försvann och jag fick en värk. Ville just då att hela näl skulle höra att jag behövde hjälp!! hehe

Kunde äntligen lägga mig på rygg och börja krysta. Jobbiga då var att jag kände att jag verkligen inte orkade mer och sa det hela tiden.
Tror att krystvärkarna tog ca 1½ timma innan han var ute. Fick också känna på hans huvud när det var på väg ut, något jag hela tiden hade velat göra och det var en sån skön känsla att veta hur nära det verkligen var!!

Något läskigt var att precis i slutet så hörde jag barnmorskan säga till undersköterskan att hon skulle lägga sig på min mage, och lät stressad!. Och det gjorde hon och ut kom en alldeles lila bebis som jag inte fick upp på bröstet med en gång. Men när jag väl fick det så var allting bra, vet fortfarande inte vad som hände men jag tyckte att det var skönt att få hjälp på traven när man var så trött..


Efteråt såhär kan jag säga att jag hade en jätte bra förlossning. Fick inga bristningar och behövde inte sy, blödde inte mycket alls och moderkakan kom ut fort. Genomled den riktigt bra trots all smärta.

 
Och ut kom ju såklart världens finaste son <3