Wilhelm, han är så go!
Han är fortfarande snäll som ett lamm och skriker i princip aldrig. Enda gångerna är när jag är för långsam med att "ta fram maten", och när det kniper i magen så ligger han först och sprattlar och sen blir han knallröd i ansiktet o säger ö...ö....ö ungefär :P, och när han tappat nappen och vi åker bil så låter det lite "uäääh......uäääh" och sen är det bra. Haha.

Men i alla fall, när han ligger och bara har tråkigt så verkar han ha kommit på hur man låtsats-skriker. Det är så himla sött. hihi. Då skriker han ungefär som när man själv härmar en bebis "uääh" och sen så blir han helt vanlig igen.

Börjar dock att bli lite nervös.. Han kommer ju inte alltid att vara en så nöjd bebis. Så jag längtar inte efter den dagen då jag inte kan göra något åt en riktigt ledsen bebis, eftersom jag inte vet hur det fungerar..