Väntar på att Kristoffer ska komma hem med kebabrulle. När det nu blir, har "beställt" en utan lök och med fetaost i :) mmumma. Är hungrig NU ju!
Dröjer det längre än en timma vet jag en visst gravid person som kommer att vara arg som ett bi, men det återstår att se.



Men som tidsfördriv tänker jag skriva lite om hur jag känner inför förlossningen, eftersom att många brukar undra det.
Det har varit himla svårt att svara på, och ärligt talat så har jag tänkt att det är onödigt att tänka på förlossningen.
Alla har olika erfarenheter och den ena förlossningen är inte lik den andra osv.

Så jag kommer att ta det som det kommer. Men däremot så VET jag att jag kommer att få panik när det väl är dags.
Jag är nästan 100 % säker på att jag kommer att ropa på mamma. Och då jämför jag med dem gångerna man varit sjuk som t.ex magsjuka eller jobbig hosta som aldrig slutar - då jag helst av allt velat att pappa skulle sitta och hålla mig i handen och göra allt bra!

Så varför skulle jag sitta och oroa mig och göra mig nervös när jag vet att det kommer att bli 100 gånger värre?

Jag vet att jag inte kommer att vara själv och det är min STORA trygghet i det här.
Jag har någon som håller i min hand :)

Och som jag tänker nu så planerar jag inte att ta något annat än lustgas.
Då förstår ni kanske att jag inte luras när jag säger att jag är lugn nu?

Men det är bara därför att jag vill ta allt precis som det kommer, jag vill kunna känna efter själv för jag har inte en enda aning om hur det känns!

Man ska lyssna på sin egna magkänsla.

Mina två stora fasor är att något fel ska vara med bebis eller att det ska bli snitt.
Men det är ju inget man kommer att styra över.


Snart är det dags i alla fall, och tiden lär visa hur det blir :)