Njuter för fullt av våran snälla bebis. Tar verkligen vara på att vila och vila när han är så himla snäll och inte säger ett ljud :)
Är fortfarande väldigt trött också, vet inte om det var förlossningen som gjort en så trött. Eller amningen?
Ja ja. Jag mår bra i allla fall!

Amningen förresten, har inte varit så bra.
Är så himla besviken (?) på att det inte sas nånting om amninen INNAN man fick barn.
Nej för om amningen står det i boken "Leva med barn" som vi fick av BVC veckan EFTER att han föddes.
Hade inte alls anat att det var så himla frustrerande och sänkte ner självförtroendet totalt. För det är skitsvårt att amma, faktiskt.

Jag trodde det skulle vara så enkelt som att lägga sin bebis vid bröstet, och den fick i sig allt och det var frid och fröjd. 

Men nej. Första dagen skulle man lära sig att få bebisen att lära sig suga (ganska självklart). Sen skulle man lära sig att hålla rätt osv. Så fick man såriga bröstvårtor för att man höll fel.
Sen började det spänna i brösten och mjölken bara spruttade eller rann ner längs magen. Fick pumpa/handmjölka innan varje amning eftersom han inte fick tag i bröstet ordentligt osv...

Och när spänningarna väl har släppt, ja då får jag ett riktigt sår på det bröstet som funkade bäst!!!
Antar att jag själv "dragit av" en bit av vårtan när jag tagit bort ett amningsinlägg.. Där höll jag på att gå sönder.
Ringde amningsmottagningen som har SEMESTERSTÄNGT, och de sa i telefonsvararen att man skulle ringa till sin BVC eller sjukvårdsupplysningen.. Synd att jag redan frågat min bvc det då och att hon inte kunde ett piss...
Så jag ringde min kära syster som sa att jag skulle köpa en amningsnapp. Vilket verkligen räddade mig..

Så nu ammar jag ordentligt. Men det är fortfarande en oro, får han verkligen i sig allt han ska? osv osv...

Men jag hoppas verkligen att det snart kommer att kännas lika underbart att amma som alla säger att det ska göra..